Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt handlingssätt — så mycket märkvärdigare:
en ung flicka, som förmår lyssna till förnuft
och skäl, då känslan talar, gifver det bästa
hopp om sig som hustru. Dessa tankar
sysselsatte mig så länge, att jag beslöt se dig. Din
skönhet väckte, såsom jag redan sagt dig, min
beundran, men, förlåt mig, den var för kall
att väcka något mera. Ditt slutna väsende,
ditt lugna allvar gjorde icke heller något väl*
görande intryck på mitt sinne, men din
qvin-liga godhet, din mildhet, ditt ljusa förstånd och
ditt vackra ordningssinne behagade mig desto
mera, och då dessa egenskaper förenade sig
med en tanke, som ständigt återvände: 5Hon
och ingen annan’ kommer att passa åt mig!9,
friade jag, i den fasta föresats att icke allenast
sjelf blifva lycklig, utan af hela min förmåga
söka bereda dig trefnad — sällhet vågar jag
ej mer tillägga... Våra ömsesidiga löften voro
icke öfverspända, inga svindlande
förhoppningar bestucko vårt förnuft, jag kunde således
hoppas att icke göra alltför stor missräkning —
och likväl," tilläde han i en outsägligt
uttrycksfull ton, "missräknade jag mig. Vår
förlofnings-tid förde oss icke närmare tillsammans. Jag
såg väl, att du icke önskade det, och tänkte:
“Då vi blifva förenade, skall hon läsa i mitt
hjerta och dömma mig bättre än hon nu gör5...
Hvad sedan följde behöfs icke upprepas: din
stumma sorg, din alltför stora och ovarsamma
uppriktighet framkallade redan på vår bröllops-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
