Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De nygifta på vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stru, eller kanske allra minst af henne, tål jag
att detta blir påpekadt. Och ligger det dertill
icke blott ett slags hädelse, utan en viss
öfver-lägsenhet i detta påpekaude, kunde jag
lätte-ligen drifvas derhän att på nytt och med fullt
allvar vidblifva den öfvertygelsen. att det icke
behöfs ett helt år för att visa verlden det
tvänne menniskor redan efter några timmar
anse sig ha lefvat tillräckligt länge tillhopa.
Men vare det nog härom! Jag ser på din
blick att du är sårad: så mycket lättare
förstår du då hvad jag nyss erfor. Men jag är
skyldig att säga dig att, om jag också
lem-nade dina försonande ord utan svar, jag
likväl icke lemnade dem utan afseende, ty na
förer jag dig in i din tillkommande boning i
en sinnesstämning, som ej kan skada dig...
Och nu en bön — den första, kanske den enda
jag någonsin skall göra dig: Var öm mot
mina små, var sådan att du alltid kan dröja
lugn på den plats, der vi nu stå, och min
fördubblade aktning och tacksamhet skola
tillhöra dig!“
uJag måste tillstå," yttrade Lavinia sakta,
“att du på ett mångfaldigt sätt upprört mina
känslor. Men då intrycken följt alltför tätt
efter hvarandra att kunna skiljas och ordnas
till en bestämd ledning för mitt omdöme öfver
denna stund, uppskjuter jag hvarje sådant och
vill blott säga, att jag skall söka ställa mig
dina ord till efterrättelse i allt, som icke stri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
