Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med begärde att hans hustru skulle helsa på
en person, på hvilken ännu ingen utom han
hade helsat.
Lavinia visste icke, kunde alldeles icke
begripa hvarföre det föll henne in att göra
anmärkningar öfver en så enkel sak, men ju
mindre hon begrep, desto mera ville hon
begripa. “Det är klart,“ sade hon för sig sjelf,
“att det är för ett godt och vackert ändamål,
men det kan nästan icke vara mer än för ett
Så snart jag helsat, skola allas blickar riktas
på mig. Jag ville gerna, o så gerna, helsa
på det stackars barnet, blott icke han sutte
bredvid mig, men man skall förstå att jag gör
det på tillsägelse, och vet väl jaghvadjag
deri-genom gör ? Om ... Flickan rodnade
verkligen ... Nå, det betyder visst ingenting ...
Men att i alla fall så der blindt foga mig efter
en begäran, som, lindrigast sagdt, är
besynnerlig, det...“
Nu ville händelsen att det omnämda
fruntimret såg upp och just åt den bänk, der
ryttmästaren och hans fru sutto; men innan
Lavinia, som olyckligtvis råkat in på en den
stridigaste slutledning, kommit till något resultat,
var tillfället försvunnet, och det ögonkast, som
nu träffade henne från hennes man, afslöjade
något nästan liknande förakt.
Lavinias kinder började brinna och hennes
hjerta att våldsamt klappa. Bittert ångrade
hon att hon ej helsat, och likväl, då flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
