Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Lavinia ser, hör och förnimmer underliga ting. Ryttmästaren gör äfven oförklarliga upptäckter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för andra gången, den sista, såg upp (sedan
lemnade icke hennes öga predikanten), saknade
Lavinia vilja att blidka sin man, ty alltsedan
han vände sig ifrån henne, hade han suttit så
stel och sträf, att han icke ens låtsat märka
det hon, som var något närsynt, ett par
gånger böjt sig emot honom för att efterfråga
psalm-nummern...
Gudstjensten var slut. Man gick ur kyrkan.
Utan sin mans biträde fick Lavinia denna
gång, så godt hon kunde, frakta sig nedför
den branta backen, och det sätt, hvarpå han
upphjelpte henne i vagnen och tog plats vid
hennes sida, var icke heller särdeles
insinuerande.
På en lång stund talade ingen af dem ett
enda ord, och gud vet om något alls blifvit
taladt under hela vägen till prestgården, om
ej bägge på en gång fått ögonen på samma
föremål.
Ett stycke framför dem gick, nätt och
för-sigtigt, ytterst på dikeskanten flickan med svarta
hatten och de liljebleka kinderna. Hon var
väl, till och med smakfullt klädd, men hennes
ställning och gång röjde att den elastiska
ung-doms-friskheten vikit ifrån henne.
En känsla af innerligt medlidande fattade
Lavinias varma hjerta, en känsla för ren att
lemna rum åt någon enda af de små
bikänslor, hvilka nyss grumlat upp bottnen af hennes
själ. Klarare, än då hon hörde dem uttalas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
