Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Marie Rehnman i sitt hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ingen enda menniska som gaf dig ett
teoken af igenkännande?"
“Ingen utom han, som alltid känner mig.
Han helsade, fast hans unga fru satt bredvid
honom."
"Jag var säker att han skulle helsat på
dig, om än kyrkan varit full med
ståndspersoner .. Men hvad kunde hans hustru tänka
der-om, då hon såg dig så bekikad från alla håll?
Ack, folket har alltid så brådt att springa med
onda rykten!"
"Men vet mamma, jag tror det kanske
redan varit någon förklaring emellan dem, tydå
deras vagn hann upp mig på vägen från
kyrkan, stannade den, och ryttmästarn frågade
mig, på sin hustrus vägnar, om jag icke ville
åka med dem, så långt vi hade sällskap."
“Ack, gud välsigne henne för det, om det
förslaget kom från henne... Men hur såg hon
ut, den unga frun?"
“Så vacker, mamma, så vacker att jag
aldrig sett ett så ädelt och skönt ansigte! Och
då hon böjde sig emot mig och inbjöd mig till
vagnen, var det ett behag, en godhet i hennes
min och åtbörder, som jag aldrig kan glömma."
“Åh, hvad det var gladt och roligt att höra!
Vi kunna då hoppas att det endast varit onda
tungor som utspridt att de ej lära vara
lyckliga tillsammans ... Såg han vänligt och godt på
henne?"
“Jag vet just icke., jag hade ingenbesin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
