Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjuttonde kapitlet.
JTar det allvar eller dikt?
En tid hade gått fram sedan den sista
sjukvakten slutade.
Ryttmästarens tvillingdöttrar hvilade vid
moderns sida ljuft och stilla. Men i faderns
bröst var det tomt och kallt ooh tungt:
sorgen hade med stark makt åter berört hans
yäl och qvarlemnat en smärta, som bittert
aggade.
Denna sorg liknade icke alls den efter
hans hustru. Henne hade han aldrig älskat.
Också sörjde han i henne endast en varelse,
om hvilken han visste att hon hvarken sjelf varit
eller gjort honom lycklig. De hade blifvit gifta,
emedan föräldrarne afgjort denna förbindelse
och bundit de unga, innan de kunde binda sig
sjelfva. Om ryttmästarens känsla talat för
någon annan, skulle han väl emellertid sökt
utväg att upplösa bandet; men då hjertat teg,
hade han icke funnit skäl att bryta ett ord,
som väl hans far gifvit i hans ställe, men som
just derföre var honom desto heligare — ty
fadern var död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
