Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frusit i den gamla formen, om icke grefve Adrian
med sin klara blick i tysthet observerat huru
ställningen efter hand utvecklades och
oupphörligt sökt jemna, jemka och föra tillsammans
dessa tvänne varelser, hvilka sträfvade att
lösslita sig från hvarandra, i trots af den inne*
boende känsla, som på djupet af deras själar
kämpade emot detta lösslitande.
Men nu skulle grefven resa. Han hade
lof-vat några slägtingar att hos dem tillbringa
våren. Först efter mötenas slut ärnade han
återkomma till Rosenborg.
“Jag ber dig," sade ryttmästaren, då han
en morgon besökte Adrian, “res icke nu! Om
du är min vän, blir du qvar.“
“Jag kan det icke, min bror — det är
verkligen omöjligt."
“Undanflykter! Hvad betyder ett sådant
löfte? Det är ju ingenting af vigt. Men du
leds här, annars hade du icke gifvit det.“
“Om det vore tvärtom?" sade grefven med
en mörk sky öfver ansigtet.
“Tvärtom?" upprepade ryttmästaren, och
hvarje droppe blod tycktes försvinna från hans
kinder .. <. “tvärtom?"
“Nå ja, jag säger bara om... ville du ändå
öfvertala mig att stanna qvar?"
"Har du" — ryttmästarens röst darrade så
häftigt att orden knappt kunde frambringas —
"så väl tillbragt din tid här att...“
“Sansa dig och betänk dig, innan du talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
