Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla tanklösa slarf råkat släppa den på mattan!
Ingenting kunde vara enklare och naturligare
än detta. Aldrig, aldrig kunde hon rimligen
antastas, och likväl egde hon frihet att i tystaste
tysthet anförtro hvarannan menniska biljettens
innehåll — hvad rådde hon för Maries slarf?
Hon hade till och med hjerta att beklaga det
Marie genom egen oförsigtighet utspridde sina
hemligheter.
Kamrerskan Kumlin var rest, dock icke
förrän hon med wrättesantt rådgjort om valet
af den väfsked, hon borde sätta på sin nästa
dräll. Under denna rådplägning föll likväl utom
väfskeden månget intressant ord, dem rättesan,
som enligt kamrerskans intyg kunde både stafva
och lägga ihop, lade väl på hjertat för att i
sinom tid med god skörd hembära till sin
* gamla matmoder...
Grubblande satt emellertid Lavinia med
hufvudet stödt i handen, men om hon än
blundade, så hjelpte det dock icke: öfverallt såg
hon denna utanskrift. “Mademoiselle Marie
Rehnman" ljöd oupphörligt i hennes öron. Hon
hade icke på mycket länge sysselsatt sig med
Marie. Det samband, som kunde förefinnas
eller, rättare, förefunnits emellan ryttmästaren
och henne, hvilket helst det än varit, hörde
till det förflutna, icke till det närvarande.
Ludvigs känslor tycktes emot slutet af första
fjerde-dels året ha antagit en riktning, den Lavinia
icke kunde se med likgiltighet, men den rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
