Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes brudkammare, samma vagns ankomst, som
morgonen efter bröllopet bortfört henne.
I stället för den ståtlige ryttmästaren var
det väl nu endast den beskedlige fältväbeln
som satt der, men i alla fall kände hon sina
tårar strömma, sitt bröst ömsom vidgas och
sammanpressas af sällhet och smärta.
Till hvilken märkvärdig höjd hade icke
tiden förändrat hennes tankar!
Var det väl nu med förskräckelse, med
sorg hon tänkte på Rosenborg och dess herre ?
Nej, det var med en oro, en förvirring, en
hjertklappning, som gäckade alla hennes
bemödanden att lugna sig och som mer än
tydligt förrådde hvad skilsmässan kostat henne.
Men på en gång försvunno alla de
solglänsan-de bilderna för att lemna rum åt en enda
allvarlig och mörk tanke: Skulle icke denna
vagn om några månader ... en ... två ... tre
... fyra ... store gud, om fyra och
enhalfmånad ... föra henne hit eller annorstädes för
att kanske aldrig, aldrig....
“Åh, det vore icke det besynnerligaste !a
sade hon till sig sjelf. “Har icke redan det
besynnerligaste, det underbaraste inträffat.....
Han skall icke till något pris vilja bryta sitt
löfte, och jag, som emottagit det, kan med
ännu mindre heder ge det åter. Dessutom.."
Detta ord, som för Lavinia antagit en
särskild betydelse och ville säga detsamma som
Marie Rehnmans namn, skrifvet med outplånliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
