Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin spettsstickning i hand ute på en
trädgårds-bänk, samtalande med fältväbeln om årsväxten,
än gick hon i torparstugorna och delade ut af
serafens linne, tröjor, mantlar m. m. åt alla
små barn, som ledo någon brist på dessa
persedlar, än var bon till häst, än i vagn, än i
båt, än klättrade bon i fjällen, anordnande
grottor, bänkar, nya gångstigar, m. m., än var hon
i trädgården och frestade tusen gånger den
tålmodigaste af alla tålmodiga menniskors
tålamod, den beskedlige fältväbeln, som hon, just
emedan han såg så innerligt besvärad ut, fått
det infallet att släpa med sig öfverallt, för att
höra hans omdöme och meddela honom sitt
eget öfver de otaliga förslager, som hon
bringade å bane.
Fältväbeln ansåg henne också (hvilket han
i förtroende omnämde för sin goda vän fru
Brunsberg) nästan som en liten ond ande,
emedan hon, som han sade, hade flera infall på
en enda dag, än till och med salig hennes
nåd haft på hela månaden.
Men se, när nu de åtta dagarna voro till
ända och allt blifvit försökt, både tänkbart
och otänkbart, kastade sig Julia, den nionde
eftermiddagen, trött och rådvill på en hvilsoffa
och försäkrade, att hon var ur stånd att fatta
hvad man här på landet skulle taga sig till de
öfriga tre eller fyra veckorna. “Låt höra, min
bästa Lavinia, om du kan uppfinna något
nue-del att gifva dem vingar!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
