Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en komisk-tragisk figur som svartsjuk man! ’
Jag ti*or du icke kommer dig före i dag? Så
vakna då, vakna... du är ju åter midt inne i
himlen!“
Och hon fortfar att tala hela strömmar af
ord, tills Rudolf, som blifvit alldeles
tillintetgjord, på en gång, med alla tecken af den
djupaste afsky, stötte henne ifrån sig, hvarvid han
sjelf nästan halft sanslös nedsjönk på en stol. v
" Jaså," utbrast Julia, retad af denna
oväntade utgång, så fullkomligt olik den hon
beräknat, "skall det slutas med tragedi! Akta
dig, Rudolf... du vet att jag eger en engels
och ett barns hjerta, men äfven för englar och
barn kan tålamodet brista. Stöter du mig bort,
då jag säger att jag älskar dig ensam, af hela
mitt hjerta älskar dig, utan att någon kan
berömma sig af att väcka ens mitt deltagande,
då gör du snart leken till allvar, ty det vet
du väl att jag hatar och afskyr allt tyratini!
Kärleken skall vara fri: den tål inga bojor."
“Tyst-, qvinna!" dundrade Rudolf och sprang
upp från stolen i ett sådant tillstånd af
förvirring att Julia hastigt gömde sig.
Han gick af och an, andedrägten flämtade
våldsamt, blodet tycktes vilja tränga fram ur
ögonen, näsborrarne vidgades, läpparne
sammandrogos.
Han var fasansfull att skåda.
"Det står icke rätt till!" tänkte Julia och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
