Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid med tankarna på den stackars Julia,
som förstört en lycka, hvilken synts stå i full
knoppning och kanske snart nog skulle slagit
ut alla blommor. “Nu blir det väl att böxja
från böljan igen — och hvem vet om det
någonsin mer komftehr tillbaka på den punkt, der det
stod!“
Lavinias röst och ögon, mer än hennes
väsende, vittnade att den lörolämpning, hon
rönt, icke kuade glömmas så hastigt som den
blifvit tillfogad.
Under början af färden fick Ludvig icke
ett ord öfver sina läppar, men i detsamma
man . gick förbi paviljongen, tog han sin hustrus
hand, tryckte den hårdt i sin och sade sakta:
“Vill du höra mig?“
Lavinia vinkade ett stumt bifall. Han
återtog:
“Det är länge, mycket länge sedan jag
bptjade ana naturen af Adrians känslor för dig.“
“Qoh jag,“ inföll Lavinia, “skulle icke ens
i detta ögonblick kunna ana hvad dina ord
innebära, om ej Julia upplyst mig om ett annat
oförsvarligt lättsinne, hvartill hon gjort sig
skyldig. Jag vet icke hvarigenom bon råkat
in på samma föreställning som du — allt nog:
för att få grefven att infinna sig klockan 6 i
paviljongen, der hon förmodligen väntade att
något uppträde skulle komma att ega rum
mellan honom och Rudolf, tog hon min-biljett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
