Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, så äro vi hemma för alla mcnniskor!
Men nu, när jag finner hur gerna du ser
främmande, hur mycket det roar dig att deltaga i
alla sorters nöjen, begriper jag först hur
förfärligt ledsamt du måtte haft på Rosenborg.“
Om Ludvig yttrat detta i form af
förebråelse, skulle det gjort Lavinia ondt att hon
§tått i ett sådant ljus för honom, men nu sade
han det med ett sådant uttryck af godhet, att
det tydligen hördes att orden flöto från hjertat,
och deraf kom att hennes svar också fick en
hjertlighet, som uppvägde allt det beho£ hon
nu tycktes erfara af sällskap,
“I sitt hem,“ sade hon, “har en hustru,
som åtnjuter den största lyckan, sin mans
aktning och ... tillgifvenhet, ingen tid öfrig för
ledsnaden: hennes nöjen der äro öfver alla
andra“.....
Bland de unga män, som trägnast sökte
göra sig bemärkta af den firade qvinnan, var
den af ryttmästaren förut omnämde major G.,
hvars ihärdiga uppmärksamhet snart nog.
förvandlades i en uppvaktning, som gaf hela
socie-tén anledning att påstå det hans länge sedan
bestämda afresa dag från dag uppsköts endast
för fru von C:skölds skull.
Ryttmästaren meddelade sjelf sin hustru
denna nyhet, hvarvid han skrattande tilläde:
“Jag har aldrig sett en mera förtviflad
fysionomi än majorens i går, då du lemnade balen
före sista valsen.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
