Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Gotthard.. • Gotthard!“ framstammade
hon.
Hennes hufmd sjönk djupt ned i
händerna. Blott en suck, men en suck af omätligt
omfång häfde hennes bröst.
Ludvig satt stum. Hans blick var häftad
på hennes sänkta panna.
Efter några minuter lyftade Lävinia åter
sitt hufvud.
“Det var ett skarpt styng,“ sade hon, “men
\let är öfver.“
“Öfver?* upprepade han med en sak^a,
misstrogen skakning på hufvudet.
“Jag säger dig att det && är! Huru dét
så kan vara, få vi tänka på sedan. Låt mig
nu tala om dig, som tagit hand om
denöfver-gifaa, öm dig, mot hVilken jag varit så
orättvis ... Ack, min Ludvig, hur ädel du är, alltid
anspråkslös med allt det goda, du uträttar!
Derför är också min högsta lycka den, att
kunna sägä att jäg högaktar dig lika mycket
som jag älskar dig.“
“Det är ju alls ingen proportion!“ sade
Ludvig, som var för sant blygsam att vilja höra
sitt lof af den älskade qvinnans läppar. “Du
måste älska mig tusen gånger mer.“
Lavinia såg på honom med en af dessa
blickar, som äro så löftesrika.
Därefter åtértög hon: “Låt oss nu tala om
Gotthard! Det är nästan obegripligt att jag
med så mycket lugn kan utsäga hans namn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
