Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver detta landskap klingade nu tonerna från
flera aflägsna vallpipor. Vallhjonen lockade
boskapen tillsammans för hemfärden.
”0,” utbrast Lavinia, omedveten af
förändringen i sin ton, ”hvilken luft, hvilken natur,
hvil-ken anda af storhet!’1
Ryttmästaren såg på henne med en blick af djupt
talande allvar. Det låg en tyst förebråelse i denna
blick, den Lavinia öfversatte så: ’ lyder du åter en
ny inflytelse?”
Lavinia, som i grunden var den minst nyckfulla
af alla qvinnor, led outsägligt af att just i denna
stund, då allt borde vara rent och fritt liksom
naturen, stå i ett så tvetydigt eller ännu värre
otvetydigt ljus inför honom, hvars aktning, trots allt
hvad som var emot honom, beständigt blef henne
nödvänJigare.
Tysta och nedslagna ankommo de till det
herrliga hemmet, och intet småleende sväfvade på
La-vinias läppar, förrän hon fick sigte på fru Brunsberg,
som stod der nigande och ljus i synen som en vårsky.
”Åh, allra som hjertligast välkommen, hennes
nåd! Gud ske lof att hennes nåd kom hem! Jag
Käser rent ut. iaa — som. vår Herre vare pris, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
