Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryttmästaren hade stannat qvar på gården, för
att tala några ord med rättaren.
’"Trånsjuka?” upprepade Lavinia med tvunget
leende, under det hon aftog hatten och framför
spegeln satte i ordning den smakfulla resdrägten.
”Jag får väl icke vara så egenkär heller, min kära
fru Brunsberg!’’
"Jo, så minsann försäkrar jag att hennes nåd
det kan vara. Det har riktigt gjort mig ondt om
honom, då han hela långa timmarne suttit ensam
inne i hennes nåds kabinett och vändt och besett
än den ena, än den andra saken.”
"Än grannskaperna då?” Lavinia måste vända
sig bort, för att dölja sin rodnad.
”Ja, dem har han, sannerligen för min gud,
inte begagnat sig mycke af: han har bäst trifts
hemma; och många präktiga förändringar har han
ställt till både i trädgården, på fjellvägarne och
små-holmarne; och en liten båt, som byggdes
förr-året, har han låtit måla och förgylla i stäfven så
grannt, att det är skam att se den i synen. Ja,
ja, jag säger ingenting, jag; men hennes nad får
väl se.”
Aldrig hade fru Brunsberg förut gjort något
försök att, som hon sjelf kallade det, "’jemka
herrskapet tillsamman”; men då hon beständigt för
egen del var sysselsatt med föreningstankar, hade
hon ett klart öga i vissa angelägenheter; och så
noga granskade hon sin husbondes förhållande,
under de fem veckor- gräsenklings- tillståndet fortfor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
