Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvunnen, saligheten i hans själ förvandlad till
bävande kval. Isabellas kind brann ej mera i
purpur ... den var vit som en del av de rosor, varmed han
smyckat henne, och över denna vita marmor
strömmade tårar. I hennes ögon skymtade den svarta
färgen, och de uttryckte den djupaste grad av själskval,
då hon självmant lade den andra armen om hans hals
och lutade sig ned till honom.
Sådan hade Richard aldrig sett Isabella.
»Min Gud, vad är det som så upprör och bedrövar
dig i denna stund, då alla himlens änglar gästade i
min själ? Isabella . ..» hon drog bort sin arm och sköt
Richard sakta tillbaka. »Isabella, icke är du missnöjd
med mig?» Outsägligt bedjande var det frågetecken,
som stod i hans öga.
»Du plågar mig, Richard . . . Lämna mig några
minuter ensam!»
»Ack, säg allt utom det... låt mig ej höra, att jag
plågar dig! Huru kan du så störa min sköna
glädjefest.»
»Tyst, för Guds skull, här kommer någon! Jag ber
dig, lämna mig blott en minut att hämta mig!»
Richard gick ut. Vad han dessa ögonblick
genomlevat kunde aldrig dö. Och vad som än plågade
Isabella och vad han än för hennes skull led, flödade
likväl hans hjärta av ett överjordiskt hopp. Ty aldrig,
aldrig skulle hon, utan . .. Längre hann icke Richard,
ty Klas Malkus, som kom ned från terrassen, åtföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
