Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det — ty jag kan så gärna tänka på schatteringarna
som på något annat — så är det allt underligt med dem
Har icke hjärtat också sina schatteringar? Jo, helt
visst är det på det viset!
Förrän jag reste till Tyringsholm, vet jag säkert,
att mitt hjärta ständigt hade friska gröna blad och
röda rosor ... det var en vacker schattering. När jag
kom tillbaka därifrån, började likväl de gröna bladen
att icke mer se så friska ut, det vill säga icke alldeles
så friska som förr, utan ungefär så som då man sätter
spätt björklöv i vatten, för att få det att slå ut. Lövet
driver väl fram även på det sättet; men det blir aldrig
så vackert, som då det får växa på sin egen saftiga
gren.
Så stod då lövet en lång tid i vatten, och det blev
vinter och frost.
Det var en gång. . . åh, det är ju alldeles som en
saga . . . jag reste ut på isen . . . jag behöver icke att
skriva vem jag mötte, ty det minns jag nog ändå . . .
Huru glad jag var! Lövet behövde ej längre stå i
vatten: jag tog det in igen, och det växte friskt ändå. Det
led också mot våren . . . solen sken så vänligt och
varmt. . . allting ville riktigt fröjda sig.
Vad de veckorna gingo fort! Och ändå tyckte jag
att de innehöllo både vinter, vår, sommar och höst.
De togo slut. Det blev höst mitt i våren! Lövet kom
åter i glas, men det var icke bra, ty vattnet var idel
tårar. Så kunde det omöjligt växa: de fina schatte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
