Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligt, sågo likväl för ingen del ut att hava varit i
närmare gemenskap med vare sig sol eller pepparrot,
och icke ens då Richard med rörelse förde hennes hand
till sina läppar, gav hon vika för de öwersvallande
känslorna. Hon ville, att han kvarlämnade det enda
han förmådde giva henne: sin aktning, och den läste
hon i hans blick.
Sedan alla gått ut på gården att ledsaga de resande
till vagnen, stod Hedvig ensam kvar i salen, lutad mot
dörrposten. Hennes kind var alldeles vit, och
våldsamt darrade de fina lemmarna.
»Käre Richard, min ridikyl!» ropade majorskan.
Han flög åter in. Han såg Hedvig.
Skälvande omfattade hon allt hårdare sitt stöd.
»Dyraste fröken Hedvig!»
Hon vinkade med handen ett stumt farväl.
Richard vördade hennes smärta: han nalkades ej.
Men sådan, som hon då syntes för honom, kvarstod
hon i hans minne, även sedan år och stormar
uppryckt, splittrat och åter jämnat denna våglika mark,
på vilken vi stiga upp och ned under färden genom
livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
