Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tillviskat dig så många outsägligt ömma och varma
ord, som oräkneliga gånger sövt dina plågor och smekt
sinnets oro till ro, hör du ej mer! Nej, nej, det är
omöjligt . . . Lämna mig icke . . . jag vill dö vid ditt hjärta!»
Så klagade det inom henne, medan hon, anlitande
sista återstoden av sina krafter, höll sig upprätt och
med likbleka kinder lutade sig intill fönsterdraperiet.
Inom honom gick väl blodet i ännu högre vågor,
men han ville åtminstone behärska sig, då han
framträdde till henne och sakta lade sin hand på hennes
axel. Bägge bävade likväl tillbaka för uttrycket i
varandras ansikten, ty uti dem låg något spöklikt.
Isabellas blick sjönk först: det var henne omöjligt
att uthärda åsynen av den förändring, som föregått
med Richard . . . hon betänkte ej huru förändrad hon
själv syntes.
»Isabella», sade Richard, icke med den ljuva,
smekande viskning han förr begagnat, utan i en sansad
och energisk ton, »jag tackar dig för denna rörelse!
Den är mig ett bevis, att du dock hållit mig kär.»
Hon hade önskat att kunna svara något, men fåfängt
rörde hon läpparna, och endast en djupare sänkning
av huvudet utvisade, att hon uppfattat hans ord.
»O, Gud», återtog Richard, i det han med en lång,
forskande blick betraktade henne, »jag fattar icke själv
vilken vansinnig djärvhet intager mig, men, vet du,
det förekommer mig i denna stund som vore jag dig
kärare än du kanske själv vetat det! Ännu, ännu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
