Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna den smärta, hvilken så djupt inträngt i det varma
hjerlat .....
Men vi vilja icke tala om hennes och de gamles
mördande qval — hvarje ytterligare ord skulle ohelga det. Vi
öfverlemna de olycklige åt tiden. Såren blöda för häftigt
att kunna stillas... må de blöda ut!
Främligen, i hvilken läsaren redan igenkänt den man,
vi lemnade med fiskaren på det upprörda elementet, hade,
ledsagad af Herrans englar — ty hans uppsåt var ädelt, —
blifvit i stånd att uppfylla ett i nöden gifvet högtidligt löfte.
Ferdinand Hermer — den obekantes namn — nämdes
af alla, som kände honom, med aktning och välvilja, af de
fattige med välsignelser. Ett bland de menniskovänligaste
hjertan, som någonsin slog för en likes qval, klappade i
hans bröst. Rik, oberoende, fri från tjensteåligganden, ty
han egde inga sådana, emedan han ej ville ega några,
öfver-lemnade han sig helt och hållet, framför allt i de yngre
åren, åt ett måhända något svärmande lynnes inflytelser,
hvilket förde honom än hit, än dit, långt, långt bort i det
obekanta Q er r an för att åter rastlöst längta till andra
trakter. Han hade studerat flera vetenskaper och var en
mångsidigt bildad man, en varm dyrkare af de sköna konsterna,
en stor vän af literaturen, hvartill han, okänd, lemnat ett
och annat bidrag. Han var nu närmare trettio år. Mätt
på att ströfva kring främmande länder, trött vid främmande
seder och främmande umgänge, längtade han till hemlandet
för att sjelf söka sig ett hem. I London gick han omhord
på kapten Werdenbergs brigg för att med honom göra
öfver-farten till Sverige. De begge unge männen fattade för hvar
andra snart ett intresse, som genom det dagliga umgänget
och de ömsesidiga goda egenskaper, de lärde känna och
värdera hos hvar andra, mycket snart öfvergick till en mera
varaktig och ädel känsla än den, som alstras af blott ett
flygtigt tycke. Under loppet af resan utbytte de berättelsen
om sina lefnadsöden. Werdenberg skildrade med glödande
färger för sin nye vän sin husliga lycka och det för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
