Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sköna lif, de förde i det gamla hemmet, hvars dyrbara
klenoder han tecknade. Främst bland dem stod likväl den
härliga Alida. Och det var redan beslutadt, att Hermer,
som kunde välja sin vistelseort efter behag, skulle följa
Wer-denberg hem och jula på Rosendal.
Men snart skulle den liffulle kapten Georgs ljusa
drömbilder flygta likt bubblor.
En natt, nära slutet af oktober, blefvo de öfverfallna
af en stark storm, hvilken efter tre dygn kastade briggen
redlös in på norska kusten. Efter öfvermenskliga, fruktlösa
ansträngningar att rädda fartyget, omkom kapten
Werden-berg sjelf, jemte fyra man af besättningen, i den stora, djupa
grafven. En stund före det sista förfärligt afgörande
ögonblicket hade han tagit det heliga löftet af Hermer, att, om
denne någonsin återsåge fäderneslandet, han skulle
personligen meddela Werdenbergs olyckliga maka och föräldrar
hans sista helsning och, så vidt möjligt var, icke låta dem
ensamma öfverlefva den 17 november.
Ehuru då ingen utsigt till räddning syntes för ett
mensk-ligt öga, lofvade dock Hermer, för att lugna sin vän, att
om han beträdde Werdenbergs fädernehem utan honom,
skulle han blifva en trofast vän och beskyddare för Alida,
en son för de gamla, en far för dottern.
»Men», tilläde han och rigtade sin blick mot himlen,
hvilken dunkelt belystes af en och annan ensam stjerna, som
tindrade genom den mörka natten, »låt oss ännu hoppas. .
ännu är icke allt förloradt!»
»Då måste vi hoppas på ett underverk», svarade Georg,
»men hoppet skall om några ögonblick icke mera dåra oss.
Ske Herrans vilja! Hvad mensklig förmåga kan uträtta har
blifvit gjordt. Briggen räddas aldrig., våra lif stå i Guds
hand!» Och vid de sista orden stötte fartyget — det
föe-fårliga braket, ångestropen, mörktet och orkanens vilda tjut
åtskilde döm: de sågo hvar andra icke mera. Om morgonen
fann én Jotsbåt Hermer tillika med de få öfverlefvande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
