Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besättningen stående på ett skär, halfdöda af köld och
ansträngningar.
Efter hand återherntade Hermer sina krafter, och ehuru
ännu icke fullkomligt återstäld, skyndade han sig att
uppfylla det löfte, han gifvit sin vän.
Lotsbåten hade kunnat rädda obetydligt af de saker,
som varit om bord på briggen. För Hermer var den
ekonomiska förlusten ringa, ty han hade sin ekonomi så stäld,
att han befans tryggad mot de förluster, en resa kan
medföra. Men ty värr var detta icke förhållandet med kapten
Werdenberg. Hela sommarens förtjenst låg uti de varor,
han för enskild handel medförde, och dessa syntes aldrig
till. Således förlorade de arma invånaroe på Rosendal allt.
Vi hafva sett, huru Hermer anlände. Så snart de
olyckliga voro i stånd att höra och fatta hans meddelanden,
framförde han med djup grannlaga ömhet Georgs sista
afskeds-helsning. Han gret med de bedröfvade, han sökte icke
trösta dem med ord, men han blef qvar i deras krets och
ordnade med en ädel, dem obekant, försakelse deras affärer.
Småningom blef han dem kärare; han var ju Georgs lefvande
testamente, och med hvarje dag öppnades också allt mera
för dem hans hjertas skatter. De måste älska honom och
genom trollkraften af hans samtal, hvilka med religionens
tröstande hopp förenade en ljusare åskådning af lifvet, öppnade
sig oförmärkt deras själar för andra intryck än den allt
förhärjande sorgen. Hermers bildade umgänge, hans fina takt,
hans frånvaro af all sjelfviskhet och slutligen hans högsinta
karaktär, allt drog dem till honom och upplöste den första
våldsamma smärtan i en stilla saknad.
De kunde icke helt och hållet vara olyckliga, så länge
de egde honom, och suckade blott vid tanken, att äfven han
snart skulle öfvergifva dem. Men Hermer såg, hvad han var
för dem och blef qvar.
Gustaf Lindorm, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
