Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommor och härliga marmorstatyer fingo en förtrollande
belysning.
Här, i denna vackra jordiska elysé, stod, skönare än
allt som omgaf henne, dagens drottning, Georgina von
Wer-denberg.
En klädning af det finaste ostindiska muslin omslöt en
gestalt, hvars smärta, men mjuka former bildade den
fullkomligaste harmoni af en fulländad qvinnofigur. Hon var
icke lång till växten, men hon behöfde icke denna hjelp för
så mången qvinna, att erhålla en eljest saknad värdighet.
Hon egde en värdighet, en hållning, på en gång så elegant
och så nobel, att den utgjorde andra unga damers afund.
Om hennes skönhet är icke så mycket att säga. Många
kunna vara sköna, och det får medgifvas, att Georgina kunde
öfverträffas i detta fall, men denna namnlösa förtrollning,
denna oemotståndliga tjusningsförmåga, hvars inflytande alla
kände, men ingen kunde förklara, denna tillhörde henne
uteslutande. Hon var mycket blond, och i de stora,
själfulla ögonens himmel låg stundom ett nästan svärmande
uttryck, men likväl någonting friskt och gladt i hennes leende.
Sådan stod hon för våra vänner, då de inträdde.
Hon nalkades hastigt sin barndomsvän och räckte honom
förtroligt sin hand. Baronen vidrörde den lätt, utan att föra
den till sina läppar, och yttrade i en ton, som ljöd mera artig
än hjertlig, och under det att kindens blekhet färgades af
en flyktig rodnad: »Det är mig ett utvaldt nöje att återse
min barndoms leksyster. Ty värr försvinner med barndomens
oskuldsfulla dagar också dess privilegier, den gyllene
frihetstiden. Nå, hvad är att säga derom: vi följa vårt öde . . .
Tillåt, fröken von Werdenberg, att jag får presentera min
slägting löjtnant S.»
Ingenting kunde för den unga flickan vara mera oväntadt
än baronens afmätta, nästan onaturligt formliga höflighet, så
olik det själfulla väsende, som utmärkt gossen. Den leende
bild, som qvarblifvit i Georginas hjerta från barndomens
glada verld, hade några sekunder bortblåst. Tidens ovänliga
Gustaf Lindorm. J. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
