Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ande hade gått fram och i sin fart sopat med sig intill sista
skymten af någon likhet mellan den trettonårige gossen och
den tjugufemårige baronen, hos hvilken ingenting erinrade om
annat än den kalle, förnäme främlingen.
Georgina kände, att hon rodnade djupt, om det var af
smärta eller harm eller kan hända begge dessa känslor, det
visste hon icke. Men hon var så van att öfver allt möta
vänliga blickar, att icke säga frivillig hyllning, att Lindorms
uppförande i hög grad väckte hennes förundran ... Löjtnanten
hade hon knappast sett. Efter ett par förvirrade ord drog
hon sig till baka, och sällskapets stämning skulle varit
ingenting mindre än angenäm, om icke Hermer egt en så
fullkomlig takt, att det snart lyckats honom att till en del
för-drifva detta oförklarliga något, som ville afhålla den vanliga
trefnaden från hans vänliga härd.
Snart inträdde värdinnan, och i sitt umgänge med henne
visade sig Lindorm vida mindre stel; men öfver hufvud var
han mycket fåordig, och det djupa drag af svårmod, som låg
på hans panna, syntes tydligare denna än den föregående
dagen.
Arthur upplifvade icke heller skämtets gnista. Dels var
han ännu förstämd genom Lindorms yttrande på förmiddagen,
dels kände han, åtminstone ännu, det omöjliga att anslå
något slags ton, hvarmed han hittills lyckats. Han lät
således blott sina ögon njuta af Georginas åskådande, men
hans läppar förblefvo nästan slutna. Under middagen vände
sig samtalet endast omkring politiska ämnen, ty Hermer hade
lätt bemärkt, att baronen undvek att vidröra några
omständigheter af sitt enskildta lif, och ehuru han fann detta
oförklarligt, liksom hela hans beteende, så hade dock Hermer
för mycken verldsvana att låtsa bli detta varse, och samtalet
fortgick med så mycket lif, som kunde belöpa sig på så
utnötta ämnen. Från bordet gick man till trädgården, der
kaffet serverades af Georgina. Willy bar ned pipor och
tobak,
»Behagar baronen en pipa?» frågade Hermer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
