Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna den ... Nej, jag måste bort, långt bort härifrån, till
pligt och försakelse.»
Lindorm kastade sig på sängen och somnade slutligen.
Solen stod högt på himlen, då löjtnant Arthur i jagtdrägt,
med två harar i handen, skyndsamt öppnade dörren och
trädde fram till den slumrande.
»Så vakna då, i herrans namn! Du skrämmer oss med
din långa sömn, Gustaf.. . Jag var här i morse, då jag gick
ut. Nu är jag återkommen med skogens byte, och du
sof-ver allt jemt, eller hvad gör du, som icke stiger upp?
Jungfru Wings, hedersgumman, är nästan ihjelskrämd. Hon anser
det icke omöjligt, att du i all stillhet vandrat af till
evigheten och är så rädd, att hon icke vågar gå in och öfvertyga
sig om förhållandet.»
»Hvad besynnerligt ligger deri», frågade Lindorm med
missnöje, »att en menniska, som icke kunnat sofva under
natten, tar sin skada igen på dagen ... Men huru står det
till med Waldenberg? Han erhöll ett bref i går afton, som
mycket angrep honom. Jag fann honom i sitt rum,
utomordentligt upprörd, gående af och an med brefvet i handen.
Sådana sinnesrörelser måste hafva ett menligt inflytande
på hans svaga helsa. Jag tycker ock, att han faller af
med hvarje dag, vår stackars, hederlige Waldenberg. Det
skulle verkligen smärta mig att förlora honom: det är en
så vältänkande och redlig ung man, med förstånd och
bildning. * *
»Ja, det är en tusan så bra och ganska treflig pojke 1»
anmärkte Arthur. »Skada blott, att han är något
sentimental. Men med blicken på evigheten och hjertat uppfyldt af
jordisk kärlek, är detta på det hela ganska naturligt. Lungsot
är dock ett långsamt dödande gift. Han kan få lefva länge
nog, för att plågas i dubbelt afseende.»
»Kors, så skarpsinnig du blifvit!» svarade Lindorm.
»Hvarifrån har du fått den idén, att han plågas af en sådan
känsla? Jag har verkligen icke märkt det.»
»Det tror jag nog!» inföll löjtnanten småleende. »San-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
