Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst lemnade rummet, för att under en vandring i den vilda,
ensliga trakten afkyla den brand, som härjade inom honom.
Följande morgon, sedan Lindorm uppstått från sitt tarfliga
läger, tillredt i en liten vindskammare, skyndade han att
träffa sin värd, den hederlige fältväbeln, och till dennes
outsägliga fägnad begärde baronen, att han måtte visa honom
den artigheten att göra honom sällskap till prestgården. Med
huru stor glädje Kramer samtyckte till denna tröstrika
spatser-färd, förstår lätt en hvar. Sedan den gamle orubbligt trogne
uniformssläprocken blifvit påtagen, hatt och käpp
nedhem-tade från spiken vid dörren, mötte han sin gäst på gården,
hvarefter begge begåfvo sig till pastorsbostäliet. Ankomna
dit hade Lindorm öfver halfannan timmes enskildt samtal
med pastorn, hvilken derefter, under djupa bugningar och
höflighetsbetygelser, följde baronen ut i salen, der Kramer i
ängslig väntan afvaktade deras återkomst och kände sig
synnerligt lättad om hjertat, då han tydligen bemärkte, att
allt stod väl till, åtminstone så till vida, att icke han skulle
råka i något ansvar.
Emellertid hade en prydlig frukost blifvit tillagad, hvilken
efter den långa promenaden smakade förträffligt. Pastorn
var en treflig och angenäm värd, och först långt fram på
dagen skildes Lindorm från prestgården med löfte att snart
återkomma.
På eftermiddagen besökte han åter Constance. Hon
be-fans klädd med något mera omsorg än föregående dagen,
men ansigtet var, om möjligt, ännu blekare, och läpparne
darrade märkbart, då hon skulle framstamma ett par ord
till välkomsthelsning.
Lindorm satt åter bredvid henne på soffan, men båda
voro tysta. Hedda trippade beställsamt fram och till baka
i rummet under hvarjehanda göromål. Det syntes tydligt,
att hon fatt befallning att stanna q var.
»Går du aldrig ut, goda Constance, och hemtar frisk
luft ? Det skadar din redan förut svaga helsa, att du, såsoin
jag hör, beständigt håller dig inne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
