Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger, jag slösat på er. Kyss den hand, som agat er, böj er
i stoftet för dens vishet, hvars vägar väl äro outransakliga,
men likväl nyttiga för oss!»
»Ack, förlåt mig min otacksamhet!» bad jag ångerfullt,
»Jag skattar högt värdet af er menniskoälskande handling,
men jag är så djupt slagen af olyckan. Med återvaknandet
till lifvet vakna alla mina plågoandar.»
Han syntes något tillfreds med min försäkran, men
ansåg sig såsom en nitisk religionens tjenare — det var
komministern i församlingen — pligtig att på allt sätt föreställa mig
det vådliga både af mitt närvarande och tillkommande
tillstånd. Allt hvad han kunde säga mig tjenade dock till
ingenting, ty ehuru en god, lärd och tänkande man, voro
hans själsförmögenheter dock ej så öfver måttan. Han
tillhörde icke dessa sällsynta väsenden, som förena viljans sanna
kraft med en öfver trångsintheten upphöjd vältalighet i de
ämnen, hvilka de omfattat med hela sitt högre lifs
genomgripande allvar. Hade jag träffat en sådan Kristi apostel,
kanske han förmått öppna mitt för all andlig tröst nu
tillslutna sinne.
Min redlige vän »samariten» var icke vuxen detta värf,
och den mest underbara tillfällighet gick i förbund med de
mörka tankar, som ännu korsa sig i min hjerna.
En morgon, ungefär en vecka efter samtalet med pastorn,
voro mina kroppskrafter nära nog återstälda, men ännu tillät
mig icke min storsinte värd att gå ut. Jag låg just och
uppgjorde nya planer till vinnande af mitt mål, då jag
genom den tunna brädväggen, som skilde pastorns kammare
från min, hörde ett samtal, hvilket kom blodet i mina ådror
att sjuda mera glödande än någonsin. *
»Jag har sökt att efter bästa förmåga uppfylla herr
baronens uppdrag och lyckats anskaffa en amma, för hvars
sundhet såväl som frejd jag går i borgen.»
»Min förbindelse, herr pastor», svarade en röst, som
jag väl icke kände, men hvilken en oförklarlig aning eller
ock sjelfva instinkten sade mig hvems den var, »är öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
