Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt erkännande . . . men kan man vara säker om hennes
tystlåtenhet?»
»Ingen fara dermed, herr baron! Hon har aflagt ed,
och ännu är, gud ske lof, en sådan helig både för den
rättsinnige och den okunnige.»
Tänk dig, om du kan, Waldenberg, hvad jag kände!
Min kropp skakades af en konvulsivisk darrning. Jag tycker
att de bort höra det der inne.
Efter något uppehåll återtog pastorn: »Dessutom och i
alla möjliga händelser, då ingen mer än jag här på orten
känner herr baronens namn, bli hennes ord af föga
betydenhet, om hon än skulle yppa det lilla, som hon erfarit. Det
stannar vid hvad vi förut aftalat med fältväbeln, att amman
och barnet, för ett år åtminstone, qvarstanna på bostället.»
»Ja», svarade Lindorm — du begriper, att det var han
— »jag tycker, att det för närvarande är den bästa
tillflyktsort, jag kan skaffa den arma varelsen. Så snart min
hustru är återstäld, ärna vi resa ett par år, och sedan taga
vi barnet till baka.»
Himmel och helvete, hvilken demon hade uppfunnit de
plågor, jag utstod! Waldenberg, du kan ej göra dig någon
föreställning derom . . . men tillika beundrade jagxi honom
den högsintaste karakter, jag kunnat tänka mig. Den
senare känslan måste dock alltid förblifva underordnad, i det
tillstånd jag befann mig, och mitt hufvud var nu så
förvir-radt, att jag ej vidare kunde urskilja ett enda redigt ord af
deras samtal.
Emot aftonen, sedan jag någorlunda lyckats lugna mig
till det yttre, bad jag så enträget att få gå ut, att pastorn,
efter några fruktlösa försök att motstå min önskan, slutligen
gaf sitt bifall, dock yttrande sin ledsnad öfver att han*genom en
embetsförrättning var hindrad att göra mig sällskap.
Hjert-ligt nöjd att ega min frihet, begaf jag mig af och stälde
vägen till några förfallna kojor, dem jag upptäckte på
af-stånd. Nära derintill mötte jag en gosse, hvilken jag djerft
frågade om vägen till fältväbelsbostället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
