Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig derom, hvarken till sin brorson eller sin dotter, utan
lät saken hafva sin gång. Det var våren derpå, som unge
baronen beslöt att resa till Itajien. Förslaget mötte likväl
denna gång en mängd inkast från öfverjägmästarens sida,
men brorsonen stod fast, och farbrodern, hvars ögonsten han
nu var, gaf slutligen, efter många svårigheter, vika för sin
gunstlings vältalighet, sedan denne likväl lofvat vara till baka
tidigt följande vår. Baronen lärer hafva hållit mycket af
sin farbror för den faderliga välvilja och kärlek,
öfverjägmästaren visat honom, allt sedan han inträdt i hans hus; men
vid afskedet hade han anförtrott Constance, att hans farbrors
ovanliga envishet i detta afseende, hans dystert lågande blick
samt bestämda begäran, att Gustaf skulle vara hemma vid
en viss tid, föreföll honom som ett olyckligt förebud, och
han hade gerna försakat hela resan, om ej detta utmärkt
en verklig svaghet.
Constance skingrade hans bekymmer med försäkran, att
pappa bara af längtan efter Gustaf gjort saken så vigtig.
»Äfven jag», sade hon, »skall oändligt sakna dig, och
må hända», tilläde hon — med den förkänning Gud låter vissa
menniskor erfara af ett oemotståndligt öde —, »mer än vanligt
behöfva din broderliga vård. . men jag unnar dig så gerna
detta nöje. Res med Gud och skrif ofta!»
Och han reste. . . Gifve Gud, att han hade blifvit
hemma!
Långa bref, med vältaliga beskrifningar om allt hvad
han såg, gjorde och kände, fågnade väl öfverjägmästaren och
förtjuste Constance, men tiden blef dem lång, och dagarne
voro så enformiga. Baronen afreste i början af mars, och
strax derefter hade öfverjägmästaren, hvilken numera icke
kunde lefva utan sällskap, sedan han väl vant sig vid ett
sådant och förlorat fru G:s trefliga och bildade umgänge,
skrifvit till sin gamle vän professor Muller, med anhållan att
han ville på några månader lemna alla affärer och allt bråk,
och under någon tid slå sig i ro på Hamringen för att
skingra dess enslighet för den ensamme vännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
