Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaret från professoren innehöll, att hans sjuklighet och
mångfaldiga åligganden lade oöfvervinneliga hinder i vägen
för denna önskan, hvilken han annars af hela sitt hjerta
delade., »men», skref han vidare, »om bror önskar
muntrande sällskap, skall jag skicka min son Axel. Han är en
treflig, god och glad gosse, som förstår konsten att upplifva
gammalt folk, det säger jag, af erfarenhet. Och som han
helt nyligen slutat sin juridisks* kurs och krupit in i hofrätts*
staten, men likväl är nog ung att ännu spännas för
embets-plogen, är jag i alla fall sinnad att låta honom få ett års
frihet. Vill bror ha honom, står han till tjenst. Svar
af-vaktas», etc.
Förslaget blef välkommet och antogs med tacksamhet.
Öfverjägmästaren ansåg i sin sjelfviska blindhet icke
någon annan varelse af vigt finnas på Hamringen än hans
egen personlighet, ty Constance, så älskvärd hon var, var i
alla fall blott en liten flicka ännu. Han uppskattade det
således såsom en verklig uppoffring af en ung herre med
lysande utsigter att lemna den glada verlden, för att förströ
en gammal mans enslighet. »En genomhederlig pojke!» sade
han för sig sjelf och glömde fullkomligt, att han så många
gånger i sina bref till gubben Muller berättat saker om sin
sköna dotter, hvilka djupt fäst sig såväl i faderns som i
sonens minne., och kan hända — det är åtminstone icke
otroligt — att professorn hade sina planer med den der resan.»
Här stannade berättaren och såg ut liksom han varit
oviss huru han skulle komma in i eller kanske snarare ur
den svåra passage, han nu måste passera.
»Jag förstår», sade Hermer, släppande pipan från
läp-parne, »vi nalkas till någon katastrof. Följ samma
noggrannhet som hittills . . utelemna ingenting!»
»Nej, jag skall del icke.. Men döm med varm
mensk-lighet... Vi få nu idel mörker omkring oss.»
»Men herr Waldenberg ser rysligt medtagen ut... om
jag icke vore så orolig för fortsättningen...»
»Jag måste tala! Det är ju derför jag kommit hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
