Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag behöfver knappt nämna, att Muller mottogs af
öfverjägmästaren i enlighet med det sätt, hvaruti han såg
saken, och utan tvifvel hade den unge mannen ansett
uppoffringen ändå vida större, än hans värd antydde, så framt
icke första anblicken af den sjuttonåriga Constance öfvertygat
honom, att hela vinsten var på hans sida. Muller egde i
sitt väsende detta, man kunde nästan säga förledande
tjus-ningsmedel, som få personer motstå. Det var någonting så
osökt friskt och hänförande, att han lätt ingaf förtroende,
och snart vann han både faderns och dotterns oinskränkta
tillgifvenhet. Den sköne, lefnadsglade ynglingen, med en själ
af idel eld och lågor, utgjorde en ny sol på det mörka
Hamringen. Han blef utan undantag allas gunstling och den
gamle faktorns ögonsten. Hvad öfverjägmästaren beträffar,
hade han icke känt sig så lycklig på många år som sedan
Muller kom i huset: denne förstod vida bättre än baron
Gustaf att lämpa sig efter gamle herrns lynne, böjelser och
smak. Detta oaktad t var hans uppmärksamhet mot
öfverjägmästaren hvarken inställsam eller studerad: den var ett
varmt, ungdomligt hjertas önskan att kunna uppvärma den
kyliga hösten i den gamles bröst.
Axel läste högt för honom alla möjliga
lefnadsbeskrif-ningar, afhörde tåligt hans bittra anmärkningar öfver den
senare tidens alster, politiserade alla de dagar, då tidningar *
anlände, samt jagade, fiskade, spelade schack och piket med
sin värd. Men på eftermiddagen, då öfverjägmästaren tog
sig en två timmars rund middagslur och sedermera hade en
eller ett par timmars samtal med sin gamle faktor samt
derefter icke sällan gick ut med denne för att öfverse ett
och annat, då tillbragte Muller tiden oafbrutet med den
sköna, lifliga Constance, hjelpte henne med skötseln af
blomsterparterren eller besökte vid hennes sida någon af de
fattige i trakten, dem hennes hjertas behof förde henne att
uppsöka för att lemna dem hjelp och tröst.
Under dessa långa och ensamma färder började deras
själar vakna för en ny tillvaro, för mottagandet af de he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
