Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många månaders oafbruten vänskap, säkerligen kunde vänta
ett gynsamt svar. Men han uppsköt dock samtalet dag
från dag, återhållen af en obestämd oro, och dermed
inblandades sorgen öfver den stundande skilsmessan, ty endast
ett par månader återstodo af det gyllne året. O, min gud,
hvad skall jag säga meral Muller var ingen dålig menniska.
Nej, han var det icke, men hans passion var sanslös, och
den nedstörtade dem båda i afgrunden.»
Waldenberg tystnade tvärt. Hans ansigte hvilade några
ögonblick tungt mot handen.
Hermer lyssnade med andlös uppmärksamhet. »Och
sedan», sade han, »sedan ...»
». .. sedan», återtog Waldenberg, »skakade ett mörkt
öde alla vredens, hatets och hämdens facklor öfver de
olyckligas hufvuden. Under första dagarne af april gick Muller,
med både himlen och afgrunden i hjertat, till
öfverjägmästaren för att af hans mun få höra den dom, som skulle göra
honom till den lyckligaste eller i dubbelt mått olyckligaste
menniska. Öfverjägmästaren var vid sitt allra bästa lynne,
ty han hade fått bref från unge baronen med underrättelse,
att denne sist i slutet af april åter skulle vara inom
fäderneslandet. Muller hemtade mod af den vänskapsfulla, ja,
nästan hjertliga ton, hvarmed hans värd talade om den
saknad och tomhet, hvilken skulle inträffa efter Mullers afresa
och som icke en gång Gustafs väntade återkomst kunde
fullkomligt ersätta.
»Ack, att jag vågade hoppas, att jag verkligen egde
något värde för herr öfverjägmästaren», sade Muller
upprörd, »må hända skulle jag då frimodigare framkomma med
min begäran.»
»Hvarje begäran, unge vän, kan jag redan på förhand
lofva att bevilja!» svarade gamle baronen, ovanligt upprymd.
»Vill du ha mina hästar ett par skjutshåll, eller är det
någon af mina förträffliga jagthundar, du fikar efter . . . säg
ut, jag är ej omedgörlig!»
»Nej, nej!» genmälde Muller otåligt, glödande af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
