Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trytelse att öfverjägmästaren kunde tro, att så lumpna saker
i denna stund sysselsatte honom.
»Icke!* sade hans värd godmodigt. »Nå, hvad är det
då? Du har’ väl aldrig fått några galenskaper i hufvudet,
min käre gosse, såsom utländska resor och mera dylikt?
Jag vet nog huru det smakade, då Gustaf föll på det
infallet, och det säger jag rent ut, att om du vill ha mitt
förord hos din far till ett sådant förehafvande, så blir det
ingenting af. Unga män kunna rätt väl bilda sig inom sitt
eget land.»
»Tala ej om sådant!» stammade Muller, betagen af
dödlig ångest. »Det är Gonstances hand jag eftersträfvar
— hennes hjerta är redan mitt!»
»Hvad hör jag?» ropade baronen, och i detta utrop
låg det fullkomligaste afslag, som någonsin blifvit gifvet på
någon begäran. »Nej, min käre Muller, och tusen gånger
nej! Är detta orsaken hvarföre du nu snart ett helt år tåligt
dragits med den gamle fadern för att komma åt hans vackra,
enda barn, så får jag på en gång säga dig, att det varit
förgäfves. Min dotter är bestämd åt sin kusin Gustaf
Lindorm.»
»Och det hör jag nu först!» ropade Muller, nästan i
raseri. »Under tio månader får jag fritt lefva i paradiset,
för att sedan kastas ned i afgrunden. O, det är ej möjligt. . .
Constance älskar mig lika obegränsadt som jag henne: att
åtskilja^ oss blir döden för båda!»
»Åh, dumheter!» sade öfverjägmästaren, åter sig lik.
»Det ger sig nog... du återvänder till din slägt och dina
göromål. Hvad Constance beträffar, låter hon snart trösta
sig genom den vän, hon från barndomen varit tillgifven.»
»Hon iskall icke låta trösta sig», utropade Muller med
vild bestämdhet, »ty vet, herr baron, vet» ... han vred i
konvulsiviska qval sina händer ... »vet..
»Nå, hvad skall jag veta?»
»... att Constance genom det heligaste band är
förenad med mig. Hon är min i lif och död!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
