Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
asplöf och hviskade knappt hörbart: »I Guds namn, käre
Wilson, hvad är det då?» ...
»Jag vet icke, min goda, lilla fröken», svarade jag,
»men baron Gustaf har ju alltid varit ädel. Fatta mod och
tag emot honom. . kan hända blir det bättre för er båda,
sedan ni talat med hvar andra. ...»
»Nåväl, det må så vara, Wilson.. om några minuter
är han välkommen.»
Sedan jag aflemnat svaret och gifvit befallning om hästen,
stälde jag mig i den smala korridoren, som leder till frökens
rum och hvilken väg nu mera aldrig begagnas, hvarför jag
kunde vara säker att ostörd få höra hvad som föreföll; och
var detta synd, så må Gud förlåta mig det, för min kärleks
skull till det stackars barnet. Jag måste nödvändigt erfara
huru unga baronen betedde sig i denna kinkiga sak.
Snart hörde jag honom öppna dörren, och nu
ansträngdes mina gamla öron.. det kan du lita på....
»Förlåt, dyra Constance, att jag stör dig så sent!»
sade han med en ton, som ville vara fast, men hvilken likväl
darrade märkbart.
Fröken var tyst, och han återtog: »Jag hade, tro det,
innerligt önskat, att tiden medgifvit en nödvändig förberedelse
till hvad jag har att säga, men ty värr är den så knapp.
Förlåt derför, att jag utan omsvep måste säga dig, arma
barn, att din far förtrott mig allt och uttalat den önskan,
att våra öden — dina och mina — ju förr desto hellre
måtte förenas genom äktenskapets band, så att han får se
det fullbordadt före sin bortgång» ....
»Våra öden! Hvad är det du säger?» utbrast hem
förfärad. »O, gud, huru kan han föreslå något sådant! Och
du, Gustaf, skulle jag vara en hustru åt dig? Aldrig!»
Hon skylde sitt af blygsel blossande ansigte ....
»Men, Constance», svarade baronen upprörd, »din fars
dödande häftighet, hans djupa ångest, hans vilda qval, vi
kunna icke se dem utan att lugna honom på det enda möjliga
sätt; och du, kan du blifva olyckligare, än du redan är» .. ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
