Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kanske icke», suckade hon, »ty jag tror ej, att ett
menskligt hjerta förmår lida mer än mitt. Men du skulle
bli gränslöst olycklig, ohjelpligt bunden vid detta rysliga
elände. Nej, det får, det kan icke ske ... det är
fullkomligt vansinne och synd att ens tala derom. Du är nu exalterad
och bortryckt från all besinning. Pappa kan ej svara infor
Gud derför, att han så frestar dig....»
»Bry dig ej om mig, Constance!» svarade baronen med
den ljufva., öfver talande tonen i sin röst, hvilken är så
oemotståndlig, »kan väl jag hafva skäl att klaga, då jag får lefva
för dig?» ...
»O, tänk ej derpå», afbröt den arma otåligt, »tala icke
derom, Gustaf! Vet då, att det är alldeles omöjligt/» . . .
Jag hörde huru hon nedföll och snyftade vid hans fotter.
»Gustaf, Gustaf», ljöd den qvidande rösten, som skakade
mig genom merg och ben, »o, Gustaf, min varelse är icke
en: den är — två!»
Nu hörde jag huru han upplyfte henne och bar henne
till soffan, hvilken stod midt framför den plats, jag innehade.
Jag hörde hur hans snyftningar blandades med hennes, men
ingendera talade, och äfven jag kände mig liksom upplöst
i tårar.
Jag, gamle man, som sett det kära barnet växa upp,
blomstra och förfalla, huru grufligt led jag icke med henne,
med dem båda!
Slutligen tycktes det blifva lugnare der inne ....
»Constance», sade baronen sakta, »jag fordrar, att du
tryggar dig vid min heder! Det är nu en dubbel
nödvändighet, att din fars önskan går i fullbordan. Det blir i alla
fall ju endast en tom ceremoni, och hela skilnaden är en
förändrad titel. Du kallas friherrinna i stället för fröken
Lindorm — ingenting vidare» ....
»Gör som du vill då, ädelmodige, allt för ädelmodige
Gustaf!» suckade hon. »Jag har ingen redig tanke mera.
eljes skulle jag ännu strida emot...»
Derpå reste han samma afton till prestgården, söndagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
