Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i häradshöfdingens tillkommandö svägerska. Nej, se
Waldenberg, han står ensam och trogen qvar, när s^lla andra
öfver-ge dig, stackars Gina!»
Georgina kunde icke afhålla sig från att le, då hon
försäkrade Willy att hon kände sig fullkomligt belåten med
dessa sina riddares otrohet. »Men», tilläde hon allvarsamt,
»du bör icke tänka, Willy, att Waldenberg någonsin varit
min friare. Derföre skall du icke tala på det sättet med
honom ... Lofva mig det!»
»Kors, icke behöfver du väl ta det så högtidligt, Gina!
Jag har ju ej sagt annat än att han är dig trogen, och det
är han som trots någon båld riddersman i den gamla tiden»
och hvad ondt ligger deri? Tror du ej, att jag är nog
förståndig att inse, att .Waldenberg icke kan våga hoppas på.
någon annan brud än himlen? Men så länge han ännu icke
kommit dit, så kan det väl vara honom tillåtet att tänka på.
dig, liksom... liksom på en vacker, klar stjerna.»
»Bevara mig, Willy, sådana anlag för poesi det ligger
hos dig!» svarade systern med ett svagt småléende ... »Men
stå nu icke här längre och prata — annars blir det för
sent att hålla ditt löfte.»
Sedan Willy, efter några enträgna böner och vänliga
smekningar, fått sin mors samtycke till återresan, skyndade
han ned i sin lilla slup och lade snart till vid Engelviken.
Med glädje mottog Waldenberg sitt kärkomna sällskap,
som behagligt förkortade aftonen för honom... Men begge
de följande dagarne förflöto, utan att Waldenbergs krafter
tilläto honom att gå ut. Slutligen, den 30 november, en
temligen lugn och klar dag, anträdde de till sammans resan
öfver viken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
