Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUNDE KAPITLET.
Sedan Arthur af Waldenberg inhemtat alla nödiga
upplysningar om de dunklare ställena i Gustafs bref — en
historik, som alldeles förbryllade honom —, började han med
allvar och kraft inträda i den befattning, vännen gifvit
honom. Så förflöt vecka efter vecka. Han och Waldenberg,
ehuru af fullkomligt olika lynnen, blefvo dock med hvarje
dag mera förtroliga, och de långa vinteraftnarne, dem de,
anseende till svårigheten att komma öfver till Rosendal,
till-bragte nästan ensamma, förflöto under vänskapsfulla samtal
och månget meddelande ur deras enskildta lif.
Arthur hade naturligtvis länge sedan förtrott Waldenberg
sin kärlek till Louise, jemte sin obegränsade längtan att hon
måtte återkomma till Balderslund, men ännu, ehuru den
gamle Montén redan var både död och begrafven, hade dock
sorgen, saknaden och de smärtsamma bestyren vid dessa
högtidligheter hindrat fru Marshausen att resa från det gamla
hemmet; och slutligen erhöll Arthur, vid ett besök på Björkö,
den underrättelsen, att gamla fru Montén öfvertalat sin dotter
att qvarstanna på Banfors öfver julen.
Waldenberg tröstade honom, vid detta bekymmer, med
häradshöfding Holks vänliga förslag att under julhelgen göra
honom sällskap till Banfors, och vidare med de vackraste
bilder ur en glad framtid, dem Waldenberg på det
högtidligaste färgläde till Arthurs förtjusning. Emellertid syntes
Waldenbergs helsa något förbättrad: hans lynne fortfor att
Gustaf Lindorm. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
