- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
297

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fors i Holks sällskap dagen efter trettondedagen. Fruntimren
skulleo qvardröja något längre.

Återkommen till Rosendal, fann han allt der i sitt gamla,
trefliga skick, men längtan efter makens och faderns snara
hemkomst hade vaknat med full styrka och väckt en vid
sådana tillfällen vanlig oro. Hvad som föregick i Georginas
hjerta, torde vara bäst att ej vidröra, nog, att dagarne
syntes längre för dem alla, ju närmare tidpunkten nalkades.
Waldenberg blef mera tyst. Då han såg Georginas spanande
öga méd ett eget uttryck fäst på den nu tillfrusna, spegelglatta
viken, bleknade hans kind, och på den darrande läppen
krusade sig ett sorgset leende; men han gick en gång fram
till henne och sade mildt: »Snart, snart komma de, och
på det att fröken Georgina skall underrättas härom, då det
inträffar, lofvar jag att låta en liten blå flagga svaja ned
från den nu åter uppförda balkongen, och när denna signal
synes, vet fröken, att — baron Lindorm befinner sig på
Engelviken. »

»Tack, hjertligt tack, gode herr Waldenberg!» sade
Georgina sakta. »Gud vet huru ni så alltid kan gissa mina
önskningar: jag bekänner, att jag hyste denna, men kunde
ej förmå mig att yttra den.»

»O», svarade han häftigt, »fröken får ej hafva någon
önskan, som ligger i min förmåga att uppfylla, äfven med
högsta uppoffring, utan att tryggt kunna förtro den åt min
omsorg! Lita på mig.. jag vågar åberopa mig på
sympatiens mysterium. Det tillåter oss ana allt, som orden äro
förbjudna att uttrycka.»

Alldeles öfvergjuten af brännande rodnad, blickade
Georgina med häpnad på den unge profeten .. . men sedan
gaf hon honom handen och vände sig bort......

Djupt skakad, tog Waldenberg denna gång afsked från
Rosendal.

För att kunna uppfylla sitt löfte till Georgina, beslöt
han att qvarstanna på Engelviken till dess de väntade
inträffat. Den smärta, som talade ur hvarje drag, ur hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free