Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Klar blickade solen den 19 januari in i en stor, hög
sal på Engelviken, der ett oafbrutet mångfaldigt buller
till-kännagaf de arbetandes ifriga sysselsättning. På en hög
ställning stod Waldenberg och blickade upp åt taket, som just
höll på alt förnyas i vackra gipsornament, under det han
då och då yttrade en befallning eller rättelse. Nu inträdde
hastigt Arthur, väl insvept i morgonrocken, med
björnskinnsmössa på hufvudet och pipa i munnen. Han syntes butter
och frusen och frågade förtretad: »Hvad tusan tänker du
på, min käre Waldenberg, som icke kommer ner? Klockan
är 11: jag är frukosthungrig som en varg, och kotletterna
kallna. .. Jag tror, att du ordentligt svärmar för det der
taket. . det är löjligt.»
Waldenberg smålog. »Hvarför frukosterar du då icke?
Det sker väl aldrig af ren artighet!»
»Nej, det vet gud, men hvar gång jag nalkas bordet
och försigtigt lyfter på locken, ser jungfru Wings så arg ut
som en ilsken katta. Också lät hon mig helt vresigt förstå,
att det ej är skick, att man skall springa en i sender och
frukostera, utan att vi kunna göra sådant ifrån oss på en
gång, och så vidare. Derför måste jag hit upp, för att bedja
dig stiga ned och göra mig sällskap.»
»Nå, hvad säger du om taket?» frågade Waldenberg.
>Den der eklöfskransen för mellersta ljuskronan blir ju
utmärkt smakfull, eller huru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
