Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möda skulle ha öfverträffat. Men Lindorm fann den likvä
utomordentligt intagande, om man fick döma efter uttrycket
i hans ögon. Så som de nu stodo midt emot hvar andra,
hon, den blygsamma, tjusande qvinnan, han, den ståtliga
bilden af manlig skönhet och kraft, utgjorde de en tafla, som
varit väl värd att se.
Lindorm skulle kunnat stå der en evighet: han hade
nog af att se. Men hos Georgina instälde sig tanken på
det opassande i denna långa, ehuru allt för vältaliga tystnad.
* Välkommen åter, herr baron!» sade hon ändtligen
halfhögt och upplyfte sina ögon, men då de nu fäste sig på
den djupa sorgdrägten, som han bar efter sin unga fru,
ökades hennes förvirring till den grad, att hon icke fick ett
ord vidare öfver sina läppar.
Men det behöfdes icke mera än det för Lindorm så
efterlängtade ljudet af hennes röst, för att väcka honom ur
sin tystnad. Han gick närmare, fattade hennes hand och
sade, med en ton, som satte hvarje sträng i hennes hjerta
i häftigaste dallring: »Dyra Georgina, helsa mig med ett
mindre främmande namn!»
»Jag erinrar mig», svarade hon, och ett småleende
sväfvade öfver de friska läpparne, »att ni sjelf sagt, att
barndomens gyllne frihet länge sedan vore förbi?»
»Då jag yttrade detta», återtog han och såg henne i
ögonen med en blick så allvarligt smärtsam, att den trängde
till djupet af hennes själ, »var det en nödvändighet, det
måste så vara, men icke nuy om ej för att sära mig. 0,
Georgina, skulle ni vilja det?»
»Ack, nej, vare det långt ifrån mig!» svarade hon
innerligt.., »Jag vill säga: Välkommen hem, käre Lindorm!
Tycker ni mera om det?»
»Icke heller detta liknar barndomens okonstlade språk.
Jag hette då endast Gustaf, och vi hade icke lärt oss några
tomma, kalla m.»
»Nåväl» . . . ettv uttryck af den renaste lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
