Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spred sig öfver hela hennes ansigte.. . »välkommen hem,
Gustaf! Jag har mycket längtat efter dig.»
»Haf tack för dessa ord!» hviskade Lindorm och tryckte
en högtidlig kyss på hennes panna. »Nu äro vi åter i
barn-domens eden... nu är åtminstone jag outsägligt lycklig.
Hvilka dagar af frid skola ej åter randas! Det mörka molnet
i min själ skall alldeles skingras när dina ögon lysa mot mig.»
»O, att de förmådde det, Gustaf.. Men men ...»
stammade hon, betagen öfver sin egen djerfhet att ha vågat dessa
ord.. »men, Gustaf, du måste nu lemna mig: tiden till
middagen är inne, och pappa dröjer.»
»Ack», svarade han, »du behöfver inga flera prydnader
... Men jag vill gå för att så mycket snarare få återse dig.
Förspill blott ej någon onödig tid på toaletten!» Han tryckte
hennes hand och skyndade ut.
Nu kom Christine med bud från frun, att fröken måtte
»laga sig ned!»
Men Georgina bemärkte henne icke. Hon hade lagt
sin heta kind intill den kalla fönsterrutan, men den gaf ingen
svalka mot den glöd, som färgat hennes kinder högröda.
»O, min gud, hvad var allt detta», hviskade hon sakta,
»hvad yttrade han och hvilka ord hafva gått öfver mina
läppar? Jag förstår icke detta., men hans blick höll mig
under magten af en förtrollning. Säkert kan jag icke se
upp vid bordet.. nej, det kan jag icke!»
»Men vill fröken icke alls komma ned?»
»Jo, visst, hvad är det om? Jag går nu.»
»Kors, men fröken har glömt kedjan och armbanden!
Herre gud, icke kan fröken gå ned så der... Rosetten
sitter ej fast!»
Georgina kastade ännu en flyktig blick i spegeln för
att se, om Christines anmärkning var grundad, men nu kom
ett nytt bud från modern med tillsägelse, att maten väntade.
Skyndsamt svepte hon då sin turkiska schal om axlarne och
flög utför trappan.
Gustaf Lindorm. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
