Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganska väl den afton, då hon roade sig med en viss ritning,
hvilken Waldenberg skämtande stoppat på sig. De känslor,
detta minne väckte, voro många och högst olika, och de
korsades om hvar andra, då Lindorm tilläde: »Säkerligen har
denna hans lilla oskyldiga vurm någon orsak ...»
Georgina vände sig åt fönstret. Fru Hermer tilläde:
»Ack, han är så nitisk i allt! Detta är blott önskan att
göra en angenäm öfverraskning, ty onekligen har han
mycken smak, vår gode Waldenberg!»
Förvaltaren stod synnerligen högt i fru Hermers ynnest.
Mången gång, under de flydda åren, långt förr än Lindorm
återkom, hade det varit hennes hjertas tysta önskan att,
om hans helsa ej varit så svag, få kalla honom sin son,
men länge hade hon ock tackat Gud, att Georgina icke
besvarat hans tysta kärlek. Emellertid förblef hon honom
alltid med moderlig tillgifvenhet bevågen och försvarade hvarje
hans handling med värme... »Ja, han är alltid nitisk och
omtänksam — lita på det, baron Gustaf!»
»Derom är jag fullt öfvertygad», genmäl te Lindorm
med en artig bugning. »Det är likväl en plågsam tanke
att nödgas tro, att den sista klena återstoden af hans helsa
förstöres genom detta nit.»
Georginas hjerta klappade allt mera hörbart af oro och
smärta, men till all lycka afledde Hermer ämnet, då
herrarne togo aptitssupen, och vid bordet afhandlades endast
tidningsnyheter. I förmaket, dit det lilla sällskapet sedan
spridde sig, sprakade redan den vänliga brasan till deras
möte.
Ack, hvad är väl trefligare under en ruskig vinterdag
på landet, än en stor, skön brasa, varmt, godt kaffe, ett
par vänners sällskap eller en god bok.
Våra vänner kände hela behaget häraf. Willy drog
fram stolar, man satte sig trefligt, drack kaffe och samtalade
om alla de ämnen, hvilka ortens angelägenheter erbjödo.
Snart utbredde den stilla, förtroliga skymningen sin slöja
öfver föremålen, och då samtalet tycktes afstanna, ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
