Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Willy sin far ifrigare i rocken, blinkade med ögonen och
nickade med hufvudet.
»Det passar sig icke i afton, min son!» sade Hermer
vänligt och strök gossens lockar från pannan, i det han,
med en half blick på Lindorm, antydde hvarför Willys
åstun-dan icke kunde uppfyllas.
»Åh, jag är säker derom», svarade Willy med en ton,
som röjde mycken otålighet, »att baronen ej vill vara så
främmande, att han blir stött öfver en sak, som är så
naturlig. »
»Är det mig det gäller?» frågade Lindorm leende.
»Hvad är det då, Willy, för en naturlig sak, hvaröfver jag
ej kan bli stött?»
»Jo, öfver det, att pappa går upp på sitt rum för att
anställa den examen öfver de kunskaper, jag inhemtat under
hans bortovaro, hvilken han lofvat mig skulle ske i
förmiddags. Men då kom förhinder, och nu tycker pappa, att det
icke passar rätt bra, för det att här är främmande. Det
är ändå säkert, att jag får ingen blund i mina ögon i natt,
om jag skall gå till sängs utan den tillfredsställelsen, att
pappa får veta, huru jag användt tiden.»
»Jag vill aldrig förmoda, att Hermer anser mig så
främmande i sitt hus», svarade Lindorm... »det skulle göra
mig mycket ondt. Antingen måtte mina vänner på
Rosendal anse mig som en vän och hvardagsgäst, eller ock måste
mina besök i formlighet rätta sig derefter. Det vore ju
dessutom orätt att neka Willy denna belöning för hans flit.»
»Så låt gå då!» sade Hermer och steg upp. Willy
sprang förnöjd efter hela sitt bibliotek .... »Men det får jag
tillägga», återtog husfadern, i det han grep efter pipan, »att
ett par timmar komma att åtgå och att jag icke vill sakna
min gäst, när jag slutat. Du dröjer ju qvar på Rosendal
i natt, bäste Lindorm?»
Baronen kunde icke erhålla någon angenämare
uppmaning. Men ett vedertaget bruk bjuder, att man vid
sådana tillfällen skall krusa litet, hvarför han ryckte fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
