Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så får uttrycka mig! Säkerligen var du långt ifrån att ana
verkliga förhållandet.»
»Icke så långt heller, Gustaf!» svarade hon
tillmötesgående. »Redan första aftonen, då du berättade mig
legenden om Engelviken, uppstod hos mig en dunkel, ehuru
fullkomligt outredd tanke om något besynnerligt i ditt öde, men
dessa aningar fingo ännu mera form efter vårt tillfälliga möte
i parken. Der, gode Gustaf, förrådde du i ditt väsende och
dina ord, i din blick och hela din varelse, att något
sällsamt föregick i din själ. Jag jemförde det ena med det
andra, och tankar, icke så olika verkligheten, uppstodo i mitt
hufvud.. .»
Georginas ögon föllo naturligtvis på falaskan, under det
hon talade, Lindorms hvilade på henne, och det var honom
ljuft och hugnande, att hon så fäst sin uppmärksamhet vid
de halfva vinkarne .. och innerligt lycklig kände han sig,
att hon i detta ömtåliga ämne okonstladt mötte honom på
halfva vägen.
»Goda, dyra Georgina», sade han och tog hennes hand,
»huru ofta måtte du ej hafva fruktat, att jag kanske var
en föraktlig menniska, då du såg mina känslor så fiendtligt
söndrade! Nu vet du dock, huru sällsamt allting fogat
sig.. det var icke en vanlig förbindelse. Men tro mig, om
du någon gång kände en smärta för min skull, så var den
ringa emot hvad jag led. Mången stormfull afton följde på
de ljufva och bittra, korta stunder, jag tillbragte hos dig.
Slutligen måste jag resa, utan att kunna meddela dig
orsakerna till min sorgbundenhet, men en dubbel pligt bjöd mig
att tiga. Jag skyndade till Constance, som, i ordets
fullkomligaste bemärkelse för mig var en outsägligt älskad syster,
ehuru hon bar namn af min hustru och inför verlden skulle’
hafva bibehållit det, i fall hon lefvat. Dock, allt detta
känner du af Waldenberg och, som jag förmodar, äfven af
Hermers berättelse. Du känner äfven den olycklige Mullers slut
och Constänces dödssätt. Det har för mig varit den heligaste
pligt att förena deras stoft... Säg mig nu, Georgina, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
