Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resande kände sig utmärkt väl: det föreföll dem liksom de
stodo under inflytelsen af någon vänlig fé, så lugnt, trefligt,
hjertligt och angenämt funno de sig.
Nu inträdde jungfru Wings i uppsatt mössa och svart
sidenkjol. Hon neg med den henne alldeles egna värdighet,
gladde sig, under det hon försigtigt nedsatte kaffekannan, att
ännu en gång få se damerna från Rosendal på Engelviken
och beklagade, att det omöjligt kunde vara så som i salig’
hennes nåds tid. Sedan drog hon sig, under ofta förnyade
nigningar, till baka mot dörren. Fru Hermer försäkrade till
hennes stora fägnad, att det var ett halft underverk, att hon
kunde hafva det så ypperligt i ett hus, som stod under en
vidlyftig reparation. »Men är det icke som jag alltid sagt»,
tilläde den goda frun förbindligt: »jungfru Wings skämmer
ut alla fruar i trakten.» Ännu vid tröskeln neg jungfru
Wings, hvarefter hon med ett tillfredsstäldt leende tillslöt
dörren.
»Får jag lof», sade Lindorm sakta och böjde sig ned
till Georgina, »får jag lof att sätta en taburett åt dig vid
kaffebordet?»
Rodnande ända upp till tinningarne, svarade Georgina
brydd: »Mamma serverar visst med mycket nöje, om du
endast nämner ett ord till henne.»
»Vill du icke göra det, Georgina», återtog han med
ett uttryck, som vittnade, att han funnit sig sårad, »då . . .
kan min hushållerska i nödfall uppfylla en värdinnas pligter.»
»Gustaf, livad kommer åt dig?» sade Georgina och
vände sig till honom, der han stod bakom hennes stol, lutad
mot kanten, och i den enda blick, de vexlade lågo både
afbön och förlåtelse .... »Visst vill jag, men ... men ...
»Skall jag slå i kaffet, baron Gustaf?» frågade fru
Hermer vänligt. Hon hade ingenting bemärkt och trodde, att
han önskade det. Stum bugade Lindorm. Men då reste sig
Georgina hastigt och sade i den allra vackraste förvirring:
»Det är till mig Gustaf vill lemna detta bestyr, om mamma
tillåter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
