- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
333

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, bevars», svarade fru Hermer fryntligt, »jag ser
gerna, att jag slipper.»

»Nå, hvar har du taburetten, som du bjöd mig,
Gustaf?» frågade Georgina med litet mera mod oeh vände sig
leende till Lindorm, som beställsamt flög att hemta en sådan.
Sedan den kommit på sin plats och Georgina, med aldrig
tillförne försporda känslor af ljuf rörelse, satt sig i ordning,
hjelpte Lindorm henne med största tjenstaktighet att ställa
koppar och fat i tillbörligt skick.

»Men blir det aldrig något af, mitt herrskap? Det der
var en långsam servering!» sade Hermer.

»Ja, måtte blott ej kaffet kallna!» tilläde hans fru.

»Det skall bli strax, söta mamma!» yttrade Georgina
som kände, att hon aldrig varit så säll, men ej heller så
tafatt. Nu tog hon kannan i sin hand och började försigtigt
slå i det klara, fräsande innehållet, men huru det bar till,
så fick silfverskålen med grädden också sin del, hvarpå
Willys glada skratt gjorde henne uppmärksam.

»Bry dig ej derom, Georgina 1» sade Lindorm, äfven
en smula förbryllad... »Se här ha vi flera koppar, och
jungfru Wings skaffar oss snart en annan skål grädde.»

»Gå härifrån, Gustaf!» hviskade hon. »Jag hjelper
mig bättre ensam.» Han lydde och njöt på afslånd den för
hans hjerta så tjusande anblicken af hennes blyga förvirring
som värdinna i hans hem.

»Få vi ej se Waldenberg?» frågade Hermer.

»Han har nödgats intaga soffan i dag!» svarade
Lindorm. > Jag var nyss hos honom: han vågar icke lemna
sitt rum.»

> Då skall jag bli hans sällskapskamrat!» sade Willy
och sprang upp.

»Säg honom, att jag kommer efter, min gosse!» återtog
Hermer. »Det gör mig hjertligt ondt om den stackars unge
mannens, tilläde han: »säkerligen om jag ej bedrager mig,
är hans vår utblomstrad innan nästa höst.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free