Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt inträda i det allra heligaste, brudens sängkammare. Der
sitter den stackars Bertha på en taburett med den broderade
näsduken för ögonen, under det att hennes hufvud
bearbetas af de tvenne damerna från staden.
»Du blir sannerligen förtjusande, min lilla Bertha!» sade
assessor L:s fru och lade sista handen vid verket, i det hon
tryckte kransen på brudens lockar.
»Den svarta krusflorsklädningen på det hvita taktet
upphöjer din hvita hy», anmärkte fru A., »men jag tycker, att
perldiademet gjorde bättre effekt på högra sidan: lockarne
skymma det eller åtminstone fördunkla det.»
»I sådant fall», sade fru Marshausen och kastade en
vädjande blick i spegeln, »är jag nöjd dermed, ty egentligen
borde jag ej bära något smycke, då jag sörjer min far, och
jag har endast gifvit vika för era önskningar.»
»Och deruti har du gjort rätt», försäkrade båda
damerna, »ty onekligen ser det ganska elegant ut.»
»Seså, nu återstå endast handskarne och schalen ... Men
det är fasligt hvad Louise kläder sig långsamt!» yttrade fru
L. »Vi värdinnor skulle vara färdiga på en gång att
mottaga gästerna, hvilka redan börja komma.» Hon lyfte
för-sigtigt på gardinen.... »Gården är full med slädar — vi
måste gå. Farväl, min engel!»
»Och var ändtligen vid godt modl» hviskade fru A.,
då hon såg brudens-klara ögon simma i tårar.
»Ack, ja!» suckade Bertha. »Tro ej, goda Fredrique,
att jag icke känner mig både lycklig och nöjd, ja, det vet
gud, men det faller sig dock så underligt, att andra gången
under ett kort lif smyckas till brud. Det är en egen orolig
känsla.»
»Verldens gång!» svarade fru A. skämtande. »Den der
oron ger sig nog, när du bara blir litet van i det nya
förhållandet. Inga tårar, söta Bertha, och inga suckar och
inga ack och o!( Det är tråkigt för de äkta männen . . .
Men jag hör min kära hälfts näktergalsbas!»
»Fredrique, söta barn, hvar är du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
