Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, här, min herskare!» Hastigare än tanken var fru
A. ute och i full fart med helsningar, komplimanger och
presentationer.
Då Bertha såg sig ensam, sköt hon regeln för dörren
och knäböjde framför soffan, öfver hvilken ett porträtt af
hennes förste man hade plats. Hennes ansigte vittnade om
stor rörelse. • men det vore icke grannlaga att vidare
bevittna det, som föregick i enkans af så många känslor
upprörda hjerta. Vi göra derför som de andra, lemna henne
och skynda upp till den rymliga, med granar dekorerade
vinden, hvilken utgjorde en väldig tambur för fyra trefliga
gästrum.
Vi inträda i n:r 1 och skåda här i all sin fägring
Louise, Arthurs rosenknopp. En silfvergrå
gros-de-naples-klädning omslöt hennes smidiga växt. Den var, efter modet,
garnerad med snörmakeri och satt så väl som den varit
gjuten på en docka. Något dylikt tyckte äfven Louise, ty
ehuru hon väl för tjugonde gången såg sig i spegeln, kunde
hon dock icke blifva nöjd eller, rättare, missnöjd med denna
sysselsättning. Nu tog hon ett par rader svarta perlor och
virade dem omkring sitt hufvud, så att den nedra raden
under lockame hvilade mot sjelfva den hvita pannan. Emellanåt
såg hon ut genom fönstret. Hon hade nyss tillknäppt låset
på perlbandet och kastade en ny forskande blick öfver
gården, då hon, hastigt som blixten, med ett oförstäldt
glädjerop slog till sammans sina små händer, men skilde dem
genast, och med den ena rafsande handskarfce och näsduken
till sig och med den andra schalen och bärande allt i famnen
i stället att taga det på sig, ilade hon utför trapporna.
Emellertid titta vi in i rummet n:r 2. Här ha vi vår
vän Holk, i galadrägt sittande i en stor länstol midt på
golfvet. Hans utseende var det mest fryntliga och
sjelfbe-låtna, man kan tänka sig hos en brudgum, men ofta lades
hans panna i rynkor af otålighet öfver den långa väntan,
hvilken aldrig ville taga slut, innan han från ungkarlslifvets
ensliga stråt fick beträda äkta lifvets lifligt efterlängtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
