Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertligt skratt doktor Ars svassande tal, späckadt med små
humoristiska bitar ur en mängd klassiska författare, ty det
var ej något vanligt bröllopstal, utan i största
knapphändighet skrifvet efter middagen till en förlustelse för den
förtroligare kretsen. Och i samma ögonblick doktorn tillslöt
läppame, belönades hans tal med ett klangfullt: »Hurra,
hurra!» från de uppsluppna gästerna. Skålen för brud och
brudgum dracks i botten och på gammaldags svensk sed,
och fortare än tanken uppstått hade herrarne af sina händer
bildat ett säte, hvarpå Holk upplyftes och under sång bars
flera hvarf omkring rummet.
Sedan lugnet blifvit något återstäldt, dansades kransen
af bruden. Löjtnant Arthur blef den lycklige, och han
svängde inom den lifliga ringen tappert om med sin
rosenknopp, och så gick det hela laget omkring.
Slutligen började man tänka på, att man ej borde se
för mycket ruskig ut den kommande dagen, och alt det
der-för var så godt att nu sluta denna. Damerna följde bruden
till sängkammaren, herrarne narrade Holk, denna gången
dock emot hans vilja, att ännu dricka några glas, och sist
pryddes herrar marskalker med »strumpebands-orden». Så
slöts festen.
Klockan var omkring 2 på natten, då alla gästerna
gingo in i sina särskilda sofrum. Ensam vandrade Louise,
på Berthas anmaning, och hopsamlade i rummen de spridda
téskedarne jemte allt annat silfver. Tjenstfolket hade redan
fått aflägsna sig, och hon stod i begrepp att bära den sista af
sina bördor in i matsalen för att der inlåsa den, då det
gick i förmaksdörren och Arthur stod framför henne. »I
guds namn, är du uppe ännu, söta Louise 1» sade han med
den mästerligaste förvåning. »Förlåt mig, jag glömde min
näsduk här nere... men hvad gör Louise uppe så länge?»
»Det tycker jag herr löjtnanten kan se», svarade hon
kort något förnärmad af den förtroliga benämningen, »men
jag visste icke, att också ni var så stor älskare af bålens
nöjen, som jag sett i afton.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
